Fiskodling sker i havet, dammar och insjöar. Merparten av en fiskodlares arbete sker utomhus.
Arbetet kräver god fysik även om man har maskiner och annan teknisk utrustning till sin hjälp. Fiskodlingarna finns främst i glesbygden. Regnbågslaxen är den allra vanligaste odlingsfisken. Andra laxfiskar och ål odlas också. I svenskt vattenbruk förekommer även odling av kräftor, ostron och musslor.
Arbetet handlar om praktiska uppgifter i samband med olika stadier i fiskodlingen, från romkläckning till slakt. Utfordring av fisken, kontroller av dess hälsotillstånd, märkning och utsättning av fiskyngel ingår i jobbet. Man håvar, väger och sorterar fisken och hjälper till med infångande och slakt av fisk. Även vattenanalyser och underhåll av instrument och maskiner som används vid odlingen ska skötas.
Hälsokontrollen av fiskyngel och fisk är viktig. Små förändringar i utseende kan vara symptom på sjukdom eller bakterieangrepp som i vissa fall snabbt kan sprida sig till hela beståndet.
Efter att fisken slaktats ska den eventuellt vidareförädlas, till exempel genom rökning. Sådana uppgifter liksom packning och transport kan också ingå som en del i jobbet. Beroende på hur stor fiskodlingen är kan man även ha bisysslor inom till exempel skogs- och jordbruk. Jourtjänst kan förekomma.
Arbete med fiskodling kan även medföra administrativa uppgifter till exempel att ansöka om tillstånd för odling eller utplantering av fisk. Det kan handla om marknadsföring och försäljning och den bokföring som tillhör dessa arbetsuppgifter.
Ett annat område är avelsarbetet för att få fram så bra fisk som möjligt. Dessa uppgifter kräver specialkunskaper inom områden som fiskbiologi, lagstiftning och ekonomi.
Den som leder arbetet på en fiskodlingsanläggning kallas fiskmästare. För att bli fiskmästare krävs erfarenhet av fiskodling och ibland även påbyggnadsutbildning inom området. Ofta är dock vattenbruksföretag enmansföretag, eller åtminstone mycket små företag.
Källa: Arbetsförmedlingen
