Lantbrukaren är en praktisk mångsysslare. Arbetet bygger på kunskaper i både biologi, teknik och ekonomi.
Lantbrukaren äger eller arrenderar en gård, med eller utan djur. Många lantbrukare bor på gården de brukar. Gården kan vara specialicerad på att producera spannmål, oljeväxter eller andra grödor. Gårdar med djur är inriktade på produktion av kött, mjölk eller ägg. Då är det även vanligt att gården odlar betesmark för de egna djuren. Vissa gårdar är inriktade mot skogsbruk.
På mindre gårdar sköter lantbrukaren de flesta sysslorna själv, ofta tillsammans med familjemedlemmarna. Utvecklingen går dock mot att antalet gårdar blir mindre men gårdarna i sig blir större. Det innebär att de små familjejordbruken blir färre medan andelen större gårdar ökar. Där har lantbrukaren personal anställd, till exempel djurskötare och/eller maskinförare. Ibland finns även arbetsledare, till exempel driftledare och förmän. I och med att man har personal anställd har man också personalansvar. Det förekommer också att flera gårdar har gemensam personal.
Mycket av arbetet utförs med hjälp av maskiner. Datorerna har fått stor betydelse inom lantbruket. Planering, ekonomi och beräkning av hur mycket foder djuren ska ha är några exempel på vad datorerna används till. Ny teknik har även gjort att arbetsmiljön förbättrats, mjölkrobotar och automatisk utgödsling har bidragit till att arbetsskadorna minskat.
På ett lantbruksföretag med djur består arbetet av att utfordra djuren och att gödsla ut och hålla rent kring dem. Att hålla uppsikt över djurens hälsa är en viktig uppgift. Avel, utfordring och annan skötsel planeras noga för att ge bästa ekonomiska resultat. På gårdar med mjölkkor sker mjölkningen 2-3 gånger per dag. Hur arbetet går till beror på vilken teknik som finns på gården. Det blir allt vanligare att större gårdar installerar mjölkningsrobotar. På sådana gårdar väljer korna själva när de ska bli mjölkade, vilket gör att arbetsuppgifterna inom övervakning och kontroll ökar. En viktig uppgift är att ha uppsikt över kornas brunst, så att de kan bli seminerade eller betäckta vid rätt tillfälle.
Gårdar med svinuppfödning är ofta inriktade på att föda upp grisar, som sedan säljs vidare till andra gårdar eller går direkt till slakt sedan de nått en viss vikt.
Ett lantbruk med växtodling har rutinerna fördelade över året. Våren börjar med jordbearbetning, sådd och gödsling. Sedan kommer bekämpning av ogräs, svamp och insekter, innan det är dags för skörd på sensommaren eller tidiga hösten.
I växtodlingen måste man inrätta arbetet efter vädret. Det kan till exempel betyda långa arbetsdagar när det goda skördevädret infinner sig.
Lantbrukaren har stor frihet att lägga upp sitt arbete själv. Som lantbrukare arbetar man mestadels utomhus, och i alla slags väder. Har gården skogsbruk görs det arbetet ofta på vintern.
Lantbrukaren använder många olika maskiner i sin verksamhet. Eftersom maskiner som traktorer och skördetröskor blir allt mer avancerade krävs det särskilda kunskaper för att hantera dem. Kostnaderna är också höga, därför förekommer det att flera gårdar har gemensam maskinpark. Reparation och underhåll av maskiner och byggnader sköter man ofta själv. Staket, diken och vägar behöver underhållas. Man måste hela tiden vara beredd på att lösa praktiska problem, ofta med kort varsel.
Ett viktigt inslag i arbetet är ekonomisk redovisning av inköp och försäljning samt annan administration. Det är viktigt att vara insatt i vilka regler som gäller för att få jordbruksstöd. Man måste också känna till de bestämmelser som finns kring miljö och djurhållning.
Driftledaren leder arbetet inom lantbruket i samråd med ägaren eller med annan anställd personal. Se yrket Driftledare för mer information.
Källa: Arbetsförmedlingen
