Serietecknaren Sara Granér:
"Fan på rätt ställe kan betyda mycket"

Serietecknaren Sara Granér
Foto: Illustration: Sara Granér

Tidigare i år släppte hon sitt andra seriealbum. Nu tar hon examen som översättare. Sara Granér arbetar ständigt med språket.

Tre dagar innan valet till Sveriges riksdag är torget öde när Socialdemokraternas talare griper mikrofonen. Ingen verkar ta notis om vad hon säger: ”…och om tre dagar ska de rödgröna vinna valet”. Längst fram vrålar en ensam tjej ”JA!” och höjer näven i luften. Sara Granér har lyssnat.

- I serierna använder jag gärna ord och uttryck som folk säger till varandra. I mitt språk har jag kanske en mer absurdistisk ton. Jag blandar gärna vanliga uttryck med andra typer av språk.

Bodde i Spanien

Sara Granér bor och arbetar i Malmö. Hennes första, kritikerrosade seriealbum ”Det är bara lite aids” kom 2008 och uppföljaren ”Med vänlig hälsning” släpptes i somras. I serierna möts fantasifulla djur i bisarra vardagssituationer, ofta med politiska och sociala undertoner. Parallellt med serietecknandet har Sara studerat vid Lunds universitet. Under hösten tar hon masterexamen som översättare.

- När jag utbildade mig var det mest något jag gjorde i panik. Serietecknarvärlden är en konstig bransch så det kan vara bra att ha något annat, även om jag just nu har så mycket med tecknandet.

Tankarna på att ta en ”konkret examen” kom när hon bodde i Spanien 2006. Tidigare hade Sara studerat statsvetenskap, spanska och Latinamerikakunskap, och hon hade varit utbytesstudent i Mexico.

- Sen pluggade jag två år på Kvarnby folkhögskola. Att plugga serier är det absolut flummigaste man kan göra, det är värre än fristående kurser i statsvetenskap och språk. Men det är det jag lever på.

Påhittad kurs i "manshat"

Sara har försörjt sig på tecknandet när hon har studerat. För att hon nu ska få ut sin examen måste Sara översätta en längre text från spanska till svenska, och Sara brottas med en ”skittråkig EU-text” som hon tror leder till ”byråkratihumor”.

- Studieskulden har jag fått för något jag inte håller på med. Men det är inte lönt att tänka så. Om jag inte hade pluggat det så hade jag kanske inte gjort detta heller. Nu kan jag använda det akademiska språket och skämta med det. Jag gör research och läser mycket.

Vilken relation har du till språket?

- Jag tror att min relation till språket är viktig. Många gånger kan jag laborera med språket trots att det kanske inte alltid märks. Ett ”ju” eller ”fan” på rätt ställe kan betyda mycket. Ord som ”asså”, ”liksom” och ”pucko” är bra, de bryter på ett kul sätt mot uttryck som ”sociokulturellt system”. Akademiskt handlar det om att producera texter och att vrida och vända på problem. Det gör jag inom tecknandet också.

När hon studerade sysslade Sara med en del universitetshumor. Hon satte upp lappar med information om den påhittade kursen i ”manshat”.

- Det är kul med vardagshumor. Jag har gjort broderi och street art, även om street art har fått dålig klang. Det kan bli roligt om man griper in i en situation där man inte ”ska” gripa in. Som med lappen där det stod att man inte får släppa in uteliggare i trapphuset – där är det inte meningen med dialog. Därför är det roligt med svar.

"Jag är inte svart, det är verkligheten"

Serieböckerna har fått blandade men mestadels goda omdömen. Dagens Nyheter har kallat Saras arbete för ”absurda serier” och ”trams, fula ord och fina bilder”. Svenska Dagbladet sammanfattade med ”Svart skratt”.

Vad tycker du om dagstidningarnas rubriker?

- Jag tycker de funkar. Det stämmer nog. Många gånger tolkar folk det som svärta och ironi. Jag tycker inte alltid själv som mina karaktärer, även om jag förstår att det kan låta så. Jag är inte svart, det är verkligheten. Fråga istället regeringen Reinfeldt varför de har en så svart syn på klimatpolitiken.

Du får ofta frågan varför det kommer så många kvinnliga serietecknade från Malmö. Vad tycker du om det?

- Jag är förvånad över att journalister ställer samma frågor. Varför ställer ingen en naturlig följdfråga som varför så många författare är män? Du får gärna fråga någon på journalistförbundet varför så många journalister kommer från Stockholm.

Sara tipsar: Så får du mitt jobb

  1. Ta ditt konstnärliga intresse på allvar. Avsätt tid och plats tillsammans med andra.
  2. Tro inte att konstnärliga yrken handlar om konkurrens. Gå ihop med andra.
  3. Kolla upp folkhögskoleutbildningar, som serietecknarutbildningen på Kvarnby folkhögskola i Malmö.
  4. Förvänta dig inte en hög konsumtionsnivå. Lär dig leva billigt.
  5. Ha en annan kulturminister. Detta är även ett råd till mig själv när det gäller hur jag ska kunna ha kvar mitt jobb.
Fråga SYV