Delfinbloggen från Shimoni

Foto: AllaStudier.se

Klara vann sitt livs drömresa med Blueberry World Wide och AllaStudier: Att resa till tropiska Shimonihalvön i Kenya för att studera delfiner. Här får du läsa hennes dagbok.

Dag 16: Och så var sagan slut

Den sista förmiddagen på Nia Njema blev den bästa avslutningen på marinprojektet vi kunde föreställa oss. Äntligen stekte solen över en lugn ocean som både bjöd på gröna havssköldpaddor, delfiner och enastående snorkling på en plats vi aldrig varit på förut.

Helt plötsligt gick det inte längre att undvika det där svåra och ledsamma som vi bävat för. Hur ska vi kunna ta farväl? Några av oss beger sig nu hemåt medan andra fortsätter volontärjobba inom andra projekt eller reser vidare i världen.

Det gör så ont att inse att denna drömlika tillvaro som varit min verklighet i två veckor snart kommer få ett slut. I denna naturidyll fylld av levnadsglada, älskvärda människor, tänk vad jag har lärt mig mycket! Inte bara om marint liv, undersökningsmetoder och miljöaspekter, utan om människor, kulturer, och inte minst mig själv. Aldrig kunde jag föreställa mig vilken fantastiskt omvälvande och underbar resa det skulle bli när jag först satt där på planet, någonstans mellan Amsterdam och Nairobi.

Ett stort tack till Alla studier, Global Vision International och till Bluberry world wide som gjorde dröm till verklighet. Erfarenheten, kunskapen och alla vackra minnen bär jag med mig för alltid. Jag vill också sända en stor kram till Frida Blomster på Blueberry world wide som helhjärtat stöttat mig inför resan, du är en klippa!

Dag 15: Hur ska vi kunna lämna det här paradiset?

Herregud, jag kan inte förstå vart dagarna tog vägen! Näst sista dagen på projektet och i vanlig ordning ger sig maringruppen ut på båten. Vädret är friskt men fortfarande för stormigt för att se delfiner. Inte ens snorklingen blir särskilt lyckad när vågorna drar upp sand som skymmer sikten. Trots brist på delfiner och trist väder är det med solskenshumör vi återvänder till lunchen.

På eftermiddagen var det dags för den sista sagostunden på barnhemmet i byn. Samma grabbar som stolta demonstrerade sina läsekunskaper förra gången kom återigen springandes och plockade entusiastiskt fram en ny bok.

Efter lite hennamålning och packning samlades alla volontärer för att äta middag tillsammans sista gången. Drew, vår boss på campet och en riktigt skön kille, säger några väl valda ord, delar ut certifikat och alla kramas. Insikten om att jag redan imorgon måste lämna det här paradiset med alla nya vänner jag lärt mig älska och lita på kom som en chock. Det går inte att beskriva hur fantastiskt det är att få vara här.

Dag 14: Tourist Dhow

Idag fick stackars Rosie erfara mitt värsta morgonhumör. Men ärligt talat, att bli dränkt och nerkyld av saltvatten kl. 07 på morgonen känns väl inte som någon höjdare? Vi var på väg mot Shimoni för att följa med på en delfin- sightseeing för turister. GVI gör sådant med jämna mellanrum, sänder ut representanter för att ta reda på vad turister har för kunskaper om delfiner, om de förväntar sig att få simma med delfinerna, hur pass insatta de är i miljöfrågor mm.

När jag först kom till Shimoni visste jag inte mycket annat om delfiner än jag sett av ”Flipper” och delfin-shower på zoo. Den första spontana känslan är såklart att det vore helfräckt att få haka på ett gäng delfiner och flyta fram över vågorna. Att delfiner är vilda djur som inte alls har något intresse av att simma med människor är GVI alltid snabba att informera om. Och efter att ha sett med vilken hastighet och kraft de egentligen rör sig är den där första spontana känslan som bortblåst.

Trots en lite butter start hade vi en helt fantastisk dag! Massor av sol, glada turister från hela världen och inte minst, snorkling i marinreservatet! Med skräckblandad förtjusning kunde vi beundra de färgsprakande vattenvarelserna nära inpå och konstatera hur mycket större de är, både till storleken och antalet, här där människan låtit de leva i fred.

Dag 13: Hakuna Matata

Gårdagens flasknosdelfiner som frambringat så mycket glädje kring Nia Njema lyste återigen med sin frånvaro. Märkligt och frustrerande, tycker både vi deltagare och projektledarna på GVI. Ofta gör stormigt vinterväder det osäkert att ta ut båten på öppet hav. Det är även lättare att urskilja ryggfenor över ytan ju mindre vågorna är. Nu när ingen kan konsten att ändra väderleken finns det inte mycket att göra, lite soldans kanske?

Ikväll kommer en av kvinnorna från byn hit för att laga middag och jag kan inte beskriva hur mycket vi längtar! Mat och sömn, mycket annat finns det inte att bekymra sig om här ute. Getternas bräkande, vågorna som ständigt rullar in mot klipporna och böneropen från moskén är allt som bryter tystnaden i vårt lilla himmelrike.

Dag 12: Den som väntar på något gott...

Molnigt, kyligt och med bristande tro på att faktiskt se någonting annat än saltvatten. Jag måste nog erkänna att det var motigt att ge sig ut med båten idag. Men rätt var det är så ropar någon till, pekar. Alla håller andan, vidgar synfältet och spejar mot horisonten.

Snart är de överallt. Mörkgråa ryggar med ljusare mage, lätt bakåtböjda ryggfenor och flaskformade nosar. ”-Bottlenosed dolphins!” Framför, bakom och under båten simmar de snabbt med mjuka rörelser. De blanka, strömlinjeformade kropparna ser så lena ut där de tittar upp över vattenytan och vi går över till ”Photo ID”. Genom att fotografera delfinernas ryggfena kan GVI och KWS (Kenya wildlife service) oftast tala om vilken individuell delfin det rör sig om. Ett mycket mindre obehagligt alternativ till dokumentation än att fånga in och märka delfinerna.

Dag 11: Elefanter och vattenfall

Före frukost stod Stanley och väntade med minibussen på parkeringen. Det var dags för game drive igen, den här gången tidigt i ottan. Luften var sval och fuktig, kändes nästan kylig.

”Visste ni att zebror kan begå abort om de blir dräktiga mot sin vilja?” berättade Stanley.

”Jajjemänsan, och giraffer behöver bara sova ca 10 min per dygn” fortsatte han sedan.

Då gårdagen bjöd på det mesta förutom elefanter, stod dessa nu högst upp på önskelistan. I morgonljusets tilltagande styrka kunde vi plötsligt skymta dem uppe på kullen. De såg så fridfulla ut där de gick och betade och jag förbannade det faktum att jag inte tagit med en bättre kamera.

Innan det var dags att säga farväl till fantastiska Shimba Hills hann vi göra en vandring till ett vattenfall här i närheten.

Det känns som att alla behövde det här sköna avbrottet från projektet. Väl tillbaka på ön igen har vi hunnit samla krafter och motivation för att återigen jobba på båten och inte minst, våga hoppas på att få se massor av delfiner imorgon! Dessutom har vänskapsbanden knutits hårt och vi har roligare än någonsin tillsammans. Hur ska jag kunna lämna det här paradiset?

Dag 10: Shimba Hills

Tidigt på morgonen korsade vi kanalen för att ta oss till fastlandet. En enda ledig helg i Kenya, så det är väl klart man måste hinna med en safari, tänkte jag och den lilla skaran nyfunna vänner. Tre timmars skumpig bussfärd senare når vi Shimba Hills.

Stanley, en glad prick som gärna pratar om allt mellan himmel och jord, tillika vår guide tog med oss på vår första ”game drive”. Ett sanslöst vackert landskap med gröna kullar, antiloper, giraffer, buffalohjordar, babuaner och många andra vilda djur susar förbi den vita minibusssen där vi står och häpnas över allt som rör sig där utanför.

En riktig braklunch och en varm dusch var nog precis vad som behövdes efter en vecka ute på ön. Hotellet som mer liknar en gigantisk träkoja har fin utsikt över ett vattenhål och skyltar uppsatta lite här och var uppmanar hotellgästerna att prata lågmält för att inte skrämma bort elefanter och andra djur som söker sig hit för att svalka sig.

Dag 9: Studiebesök och kenyansk bröllopsfest

Det var storm på havet idag och meterhöga vågor piskade över den röd-blå-gula träbåten. När vi trots konstant ösande tagit in så mycket vatten att golvet flöt omkring under oss tyckte till och med den äventyrslystne kaptenen att det var dags att återvända till ön. Inga delfiner idag heller, men tack vare oväntat tidig hemkomst fanns möjligheten att följa med community- projektet på studiebesök i Wasini Village. Självklart tog vi tillfället i akt och klämde ned oss i den lilla motorbåten till byn på andra sidan ön.

Barnen i lågstadieskolan sjöng med den mest smittande glädje och entusiasm för att välkomna GVI:s volontärer. Bedårande! Någon timme tillbringades sedan med att knalla runt bland koraller och mangrove- träd i ett reservat som även lockar en del turister till byn.

Ledaren för community- programmet hade lyckats få alla kvarvarande, som inte redan dragit iväg på helgens strövtåg och strapatser, att bli inbjudna på en bröllopsfest här i Mkwiro. Helt otroligt hur dessa människor som annars lever så enkelt lyckades ordna fram festklänningar, dj, högtalare och hela paketet. Dansandes till främmande toner på en lerplätt mellan hyddorna förenades barn som vuxna för att i glädje fira brudparet. En magisk kväll flöt förbi och jag kan inte beskriva hur lycklig jag är över att få vara en del av allt det vackra just här, just nu.

Dag 8: Var är delfinerna?

Det här måste vara ett skämt! Dagens ”Dedicated search” och spaning efter delfiner varade inte mer än ca 30 min då batteriet i GPS:en bestämde sig för en plötslig död.

Undersökningsledaren ansvarig för det lilla missödet förklarade under försiktiga protester att det med anledning av tidvattnet inte var möjligt att ta sig ut på vattnet senare. Ännu en dag på delfinstudieprojektet utan delfinstudier och jag bestämde mig för att följa med community- volontärerna till byn istället och läsa sagor på barnhemmet.

Att leva här ute, med alla dessa praktiska vedermödor, är ändå så oförklarligt enkelt. Det finns egentligen inte mycket att göra och ingen av oss känner varandra från början. Ändå har jag aldrig saknat så lite. Vänskapsband knyts hårt när man i utsatta situationer tvingas lita på främlingar. En märklig mix av kulturer rörs ner i en gryta och det smakar inte som hemma. Men det finns liksom ingenting annat och efter ett tag känns det som att det alltid har varit så. Någon att hänga med, skratta med, någon att lita på och jag har funnit en familj här i Mkwiro.

Dag 7: "Maneter!"

Vid femtiden imorse brakade helvetet loss här över ön, det värsta regnovädret jag någonsin varit med om. Medan jag låg där och funderade kring omstruktureringar över dagens schema, i vilken sekund och hur taket skulle blåsa av, skingrades molnen och solen tittade snart fram över oceanens små krusningar. Kenyanskt vinterväder alltså, lika nyckfullt som kvinnor i allmänhet.

Men trots väderlekens brutala humörsvängning fick vi ändå hålla oss inne i kanalen för att undvika de värsta vågorna. Väl framme vid ett snorkelrev och taggade för ”reef fish survey” hann ett fräckt stim svart-vit-gula vattenvarelser precis simma inom synhåll när skrik och rop hördes från Nia Njema. En av ledarna hade blivit smärtsamt medveten om det stora antalet maneter som omgav gruppen i vattnet och alla såg till att ta sig upp i båten illa kvickt.

Lite snopna över att varken ha sett delfiner idag heller eller kunnat genomföra snorklingen puttrade vi hem till campet för salladslunch. Istället tillbringade vi eftermiddagen med att lära oss om hur GVI använder excel för data entry och att ta reda på hur mycket byborna vet om skövlingen av mangroves, ett kustlevande träd som förebygger erosion.

Dag 6: Dedicated search

Lite nervöst och bitvis ganska svårt, men jag tror nog att alla klarade testet idag. Wohoo!

Förväntansfulla gick vi igenom packlistan inför båtturen: 3 liter vatten, solskyddsfaktor, badkläder, solhatt, handduk, första hjälpen kit, cyklop med simfenor, solbrillor och..ja det var nog allt! Solen stekte över havet där vi puttrade fram i den färgglada lilla träbåten Nia Njema, som betyder ”good heart”.

Spaningsarbetet påbörjades med ”Dedicated Search” som går ut på att fyra personer står längst fram i båten, var och en ansvarar för observationer i 45 grader av synfältet. Tre personer sitter längst bak i båten och fyller i formulär om var vi befinner oss, väder, vind, båtar och fiskfällor, eventuella marina megafauna och delfiner. Var 15e minut roterar alla medsols för att få lite variation. Någon timme passerade utan delfiner och vi tog istället sikte på ett korallrev för lite snorkling. Fantastiskt med alla dessa färger och former så nära inpå. Dessutom fick jag se en livs levande hummer!

Till middagen kom en kvinna från byn och lagade den mest himmelska måltiden med böngryta, färsk grillad fisk och chapattis. Chapatti är ett slags friterat platt bröd som ofta bakas till måltider här i trakten. Efter en lång dag när mörkret har lagt sig kring lägret lockar sömnen mer än något annat. Klockan är inte mer än 20.30 men vi slocknar garanterat i samma stund huvudet träffar kudden.

Dag 5: Studier, simtest och sjöstjärnor

Vilken dag! Hela förmiddagen har vi lärt oss om delfinarter, delfiners beteende, hot mot delfiners överlevnad, undersökningsmetoder, GVI:s arbete kring marin forskning och mycket, mycket mer. Väldigt intressant faktiskt! Och nu kan jag allt skilja en Bottlenosed dolphin från en Long snouted spinner dolphin om de skulle dyka upp bland vågorna.

Nyheten om morgondagens skriftliga test som måste passeras för att få delta i arbetet på båten såg genast till att väcka oss ur vår sömngångaraktiga studiestämning. Intensivt pluggande på föreläsningsanteckningar fick till slut ett skönt avbrott under eftermiddagen när det var dags för ett simtest i Indiska Oceanen. Vilket mäktigt namn alltså! Och visst är känslan obeskrivlig att få flyta omkring här i det ljumma klarblå djupet.

På campet har vi ett schema med arbetsuppgifter för varje dag. Alla volontärer ansvarar för en särskild syssla, exempelvis tillagning av middag, sopning av golven eller toalettstädning. Efter att ha fixat lite med mitt passade jag på att hänga med mina mysiga roomies Gill och Rosie. På stranden hittade vi både det ena och andra när tidvattnet hade dragit sig utåt. Tyvärr var vi inte tillåtna att behålla någon av de söta små snäckorna som stack upp ur sanden, men vi var rätt nöjda ändå där vi gick och kikade på krabbor och sjöstjärnor.

Dag 4: ”Jambo, what is your name?”

Jag tror knappast någon av oss nykomlingar sov särskilt bra under natten. När böneropen från moskén var i full gång kring fem-tiden och den rätt rejäla killens vändningar och vridningar i våningsängen över mig framkallade de mest irriterande knakljuden någonsin var det svårt att somna om. Men ett brutalt morgonhumör botades sedan i ett trollslag när min tyska rumskompis Natasha plockade fram en påse snabbkaffe, hett vatten och blev min vän.

Efter flera timmars riskutbildning och lunch såg vi till att täcka lår, axlar och hår för att kunna göra en rundvandring i den strikt muslimska lilla byn Mkwiro Village. Vår guide Faridi som själv bor här tog oss till skolan, barnhemmet, moskén, den lilla affären och kring byns omnejd. Getter och höns strosade lösa mellan hyddor med stråtak och kvinnor på marken rensade skörden från dagens fiske.

På vår väg över lera och vassa koraller möttes vi av ett stort antal små barn som glatt hälsade och ville veta våra namn. ”Jambo, what is your name?” ekade längs stigen. Sällan har jag sett små ansikten så fulla av livsglädje.

”Barndödligheten här runt Shimoni är högst i hela Kenya”, berättade Faridi sedan och följdes av en liten stunds tystnad.

Dag 3: Välkommen till Mkwiro!

Efter en tidig uppsamling i hotellobbyn med massor av information om projektet, handslag, namn och nya ansikten tryckte vi in oss i en liten buss. Den tre timmar långa och guppiga färden genom kenyanska landsbygden ledde till hamnen i Shimoni, där vi sedan tog båten sista biten till Wasini Island och campet i Mkwiro. Kor, getter och glatt vinkande små barn kantade väggrenen och det slog mig hur lite grått som syns i det här landet där till och med grusvägar lyser röda.

Lite yra av vätskebrist men lättade över att äntligen vara framme vid vårt nya hem gick vi på rundtur. Elektricitet saknas. Sötvatten får bara användas till matlagning och dricksvatten och samlas upp och av stuprännorna när det regnar. I övrigt kommer vi bära upp havsvatten för att tvätta oss och spola i hålen i marken som kallas toaletter. Sömn intags under myggnät tillsammans med 5-6 andra personer i samma rum.

Hela tiden träffar jag nya glada människor. De flesta är precis som jag här på egen hand, långt borta från sitt hemland med vidöppna dörrar till hjärta och sinne. Ikväll upplevde jag mig själv tystare än vanligt. Förmodligen en effekt av alla intryck och den natursköna stämning som råder på ön. Det är vackert här, fridfullt. Jag tvivlar redan nu på att två veckor kommer att kännas tillräckligt.

Dag 2: En dag i Mombasa

Runt åtta-snåret vaknade jag utsövd och belåten på Reef Hotel i Mombasa. GVI (Global Vision International) hade nämligen tipsat alla volontärer i förväg om att boka rum på samma hotell för att lätt kunna organisera avfärd vid projektstarten imorgon. Så tillsammans med två tjejer från helt andra håll i världen passade jag på att upptäcka Mombasas äldre stadsdelar på vår lediga dag.

Wow! Helt plötsligt blev det så uppenbart hur lång vägen är från Sverige och hit, både bildligt och bokstavligt. Inte en turist så långt ögat kunde nå, men ett myller av marknadsstånd, lastade träkärror, slöjbeklädda kvinnor i färggranna textilier, cykeltaxis, hårt arbetande människor och snabba flip-flops över den leriga marken omgav oss mellan gränderna. Intensivt, vackert och väldigt, väldigt annorlunda.

Dag 1: Äntligen på väg

Då var dagen här! Dagen jag aldrig riktigt kunde tro skulle komma när de första gången ringde från Blueberry World Wide.

”Hej, är det Klara jag talar med? Jag ringer för att berätta att du har vunnit vår tävling och kommer få åka till Kenya för två veckors delfinstudier i sommar”.

Det är väl sådant som händer andra tänkte jag, händer på film eller oftast inte alls. Men nu, tack vare Metros Alla studier och Blueberry World Wide sitter jag på planet, någonstans mellan Amsterdam och Nairobi och ser miniatyrlandskapen susa förbi här utanför. Full av förväntan och utan den minsta aning om vad jag ger mig in på välkomnar jag varje sekund av det kommande äventyret!

Foto: Lena Garnold

Mer om Klara

Fråga SYV