Sista intervjun innan bostadsskandalen

Foto: Emma Svensson

Under oktober var Socialdemokraternas ledare Håkan Juholt i ordentligt blåsväder. Eller blåsväder förresten, orkan är ett mer passande ord. Dagen innan skandalen träffade Calle Magnusson den karismatiske sossen för en åktur i Stockholms undre värld. Då var ingen bidragsskandal känd, men bara några timmar senare skulle mediedrevet starta.

Om bara några timmar släpps nyheten. Håkan Juholt har inte redovisat sina boendeförhållanden rätt och är skyldig att betala tillbaka 90 000 kronor som han har fått i olovlig ersättning för sitt boende i Västertorp tillsammans med sin sambo, eller ”kulbo” som han själv kallar det. En senare förundersökning kommer läggas ner eftersom det visar sig handla om ett omedvetet misstag, men sossarnas stöd rasar ändå drastiskt. Det har varken Håkan Juholt eller jag någon aning om när vi vandrar genom Gamla stans trånga gränder med sikte mot tunnelbanestationen.

I bakgrunden skymtar två svarta kostymer, vakter beredda att försvara partiledaren vad som än händer. Men Håkan Juholt är inte nojig, tvärtom. Han småpratar med personer på vägen, skämtar och tar i hand med de som nyfi ket kommer fram. Det är inte varje dag man ser Socialdemokraternas ledare stämpla biljettremsan hos spärrvakten. Med karriären  förändras livet, sedan Håkan blev partiordförande har det blivit mycket mindre kollektivtrafik.

– Jag har egentligen inte gjort karriär utan har hela tiden fått uppdrag. ”Håkan, kan inte du ta detta?”, eller; ”Håkan det här uppdraget hade passat dig”. Jag har blivit ovän med de jag borde varit vän med och har genomgående varit kass på att förbereda karriären. ”Du har starkast stöd, du kan ta det”, så har det låtit hela tiden.

Trots att han påstår sig vara ickestrategisk har han kommit så långt man kan inom socialdemokratin, en resa som hela tiden har gått hand i hand med  journalistiken. Den småländska murveln blev redan 1976 medlem i SSU och bara ett par år senare  började han skriva lite på fritiden för tidningen Nyheterna i Småland. Som 24-åring blev han invald i kommunfullmäktige. 1980 blev han anställd som fotograf och journalist, och efter fjorton år i yrket tog han tjänstledigt för att kunna arbeta med politiken på heltid.

– Jag tror att den som går runt och planerar sin egen karriär misslyckas. Man kan först och främst drabbas av en stor besvikelse när man inte lyckas och jag tror att de som år efter år går och förbereder sin egen karriär är ganska olämpliga. De skapar sig en bild av sig själva som inte stämmer överrens med bilden som omgivningen har. Det är bättre att lyftas fram av omgivningen än att lyfta fram sig själv.

Foto: Emma Svensson

"Jag har väldigt lätt till skratt"

När vi står där tillsammans och pratar på  perrongen drar vi såklart många blickar mot oss. Håkan Juholt har på kort tid gått från att vara en doldis till att bli igenkänd av i princip alla. Han berättar att det ofta händer att folk kommer fram och börjar prata, men att han egentligen är ganska blyg socialt, att han hellre drar sig undan än ställer sig i centrum.

– Jag är inte den som minglar eller börjar prata med folk på fester eller middagar, snarare den som sitter i ett hörn och klickar på telefonen och verkar upptagen, men egentligen spelar jag bara Wordfeud. Jag ger ett intryck av att alltid ha något att jobba med för att slippa ta sociala kontakter.

Håkan beskriver sig själv som en harmonisk, lugn och trygg människa som samtidigt är ivrig, otålig, resultatinriktad och har en påtaglig vinnarskalle.

– Aldrig någonsin att jag exempelvis skulle låta mina barn vinna över mig. Så har det varit hela livet. Det finns vissa som säger att det är en dålig  egenskap, men så är det inte alls. Mina barns glädje när de väl besegrar mig för att de är bättre blir  ofantligt mycket större än om jag gör mig till och förlorar för att vara snäll.

Även i sociala sammanhäng, när det ska tävlas i någonting, gör Håkan allt för att vinna.

– Jag minns speciellt ett tillfälle när jag spelade minigolf med mina dåvarande svärföräldrar. Jag låg under och min dåvarande hustru tyckte att jag  verkade lite grinig. Då sa jag högt något som jag ångrade lite efteråt; ”Jag är fan inte här för att  umgås, jag är här för att vinna”. Vill man umgås kan man sitta och dricka ett glas vin istället. Vi var där på campingens minigolfbana för att tävla, inte för att kallprata. Det var jag tydligen den enda i sällskapet som tyckte.

Sedan Håkan Juholt tillträdde som partiordförande för Socialdemokraterna i våras har hans privata jag såklart påverkats av offentligheten. I början uppfattades han som väldigt spexig, som en frisk fläkt bland de annars ganska stela politiska karaktärerna i den svenska toppen.

– Det är jag väl fortfarande, eller? Jag är den jag är till 100 procent, men i början var det en stor  kontrast jämfört med de andra politiska tråkmånsarna. Då var det nyhetens behag att jag var mig själv, men nu är det inte längre någon nyhet att jag är som jag är.

Har ditt sätt att vara förändrat andra inom politiken?

– Jag hoppas det. Det finns inget samband mellan att vara tråkig och begåvad, jag har aldrig sett några sådana vetenskapliga bevis. Man kan faktiskt vara ganska trevlig och begåvad, till och med rolig och begåvad. Politiken är mitt yrke som jag lever med 24 timmar om dygnet, det är min livslust och glädje. Jag har väldigt lätt till skratt och är jäkligt lättroad. Det behövs inte mycket för att få mig på bra humör och det gör jobbet mycket lättare. Varför ska man gå omkring som om uppdraget är världens största uppoffring? Min uppgift är att locka fler till  politiken, ska demokratin överleva måste det finnas folk att rösta på.

Foto: Emma Svensson

"Hatar att gå upp ur sängen"

Håkan Juholt är enkel att prata med. Han är vältalig och trevlig, men samtidigt skämtsam och lite småkaxig. Folk runt omkring oss i tågvagnen lyssnar diskret på vårt samtal och nypåstigande tittar ett par gånger extra åt vårt håll innan de sätter sig tillrätta på sätena. Håkan inger förtroende och skulle säkert vara väldigt kul att ha som farsa eller svärfar. Det är den känslan han förmedlar när vi susar förbi station efter station på väg mot universitetet.

– Jag är lättroad, lättrörd och har lätt till tårar. Det bygger på att jag är en känslomänniska. Jag kan sitta bak i bilen och så kommer en låt på radion som jag har minnen till. Då kan jag känna hur det börjar bubbla i tårkanalen. Samma sak är det om jag ser en film. Jag har inga problem med att gråta när saker berör mig.

Det är svårt att föreställa sig Håkan Juholt som ung. Han tycks alltid ha varit en herre med  mustasch, men när han börjar berätta om sig själv som tonåring kommer en ny karaktär fram. Håkan var inte en person som hängde i innegänget, men heller ingen nörd. Han var ganska mainstream, tog plats, var bullrig och hördes och syntes mycket. När något behövde fixas, då var det honom som de andra eleverna på skolan gick till.

– En av mina första stora politiska segrar var att jag fick igenom en rökruta på min högstadieskola. Det ångrar jag i och för sig idag, men jag gjorde det för att imponera på tjejerna. Kanske tog jag livet av dem istället, vad vet jag? Jag var inte speciellt bra på idrott, jag kunde inte spela något instrument, andra killar spexade på skolavslutningen, jag fixade en rökruta. Man imponerar på de vis man kan.

Vad gjorde att du började engagera dig då?

– Med politik är allting möjligt. Olof Palme förmedlade det budskapet till mig. Allting är möjligt och alla kan förändra. Vi kan fixa en rökruta, men också diskutera ett kärnvapenfritt Norden. Vi kunde diskutera skolan, men också kampen för att få Nelson Mandela fri. Allt var  möjligt bara vi satt ner och pratade med varandra. Jag fick en verktygslåda för att förändra både det stora och det lilla och det var omtumlande för mig. Antingen är du med och bestämmer eller så låter du någon annan bestämma åt dig. Politik är passion. Politik är liv, lust, glöd och kärlek. Det förmedlade Olof Palme väldigt väl och det vill jag förmedla till alla.

Trots att det var länge sedan han jobbade som journalist är Håkan Juholt fortfarande medlem i journalistförbundet och A-kassan. Han är bara tjänstledig från tidningen i Småland.

– Därför respekterar jag journalister och vet vad de behöver. Jag har själv suttit i 14 år med anteckningsblock och gjort intervjuer och är inte rädd för journalister, tvärtom. Jag vill prata med journalister. Jag har en positiv inställning och gör mig väldigt tillgänglig.

Hur tycker du mediebevakningen kring dig är nu?

– Ungefär som jag har förväntat mig. Det finns såklart personer som har väldigt bra betalt för att skriva illa om mig på opinionsplats eftersom de är rädda för socialdemokratin. Det förstår jag, och det respekterar jag. De måste skriva förklenande och nedlåtande om mig eftersom det är deras uppdrag som borgerliga politiska skribenter.

Vad är det som får dig att gå upp ur sängen på morgonen?

– Jag hatar att gå upp ur sängen. Det kan inte vara meningen att vi fi nns på denna jord för att gå upp tidigt på mornarna. Det är bara plikt som får mig att gå upp och jag är på väldigt dåligt humör länge på morgonen. På vintern är det rent ut sagt obehagligt när det är kallt på golvet. Det fi nns ingen anledning att gå upp ur sängen en ledig dag under vintern. Det går att ligga kvar hela dagen, man kan till och med klara ett helt dygn utan toalettbesök om man  planerar bra.

Foto: Emma Svensson

"Jag blir nästa statsminister"

Håkan skrattar och vrider huvudet för en snabb blick ut genom fönstret i vagnen. Vi har nu kommit ut ur tunnelsystemet och dagsljuset lyser upp  omgivningen. Håkan fortsätter förklara varför han älskar sängen så mycket.

– Jag är en livsnjutare i vardagen, det är därför jag vill ligga och sova så länge som möjligt. Men jag har inga extravaganser, livsnjuta för mig handlar om att hitta njutning i det absolut minsta. När man hittar en kantarell i skogen, när man kommer fram till en glänta som är helt gul av svamp eller när man  kommer in i ett villaområde med vackra hus som man aldrig har sett tidigare. Det gillar jag. Jag tycker om skönhet.

Vilket är ditt bästa tips till studenter inför deras kommande karriär?

– Sträva efter bredd. Vi kommer leva i ett  samhälle där omställningarna går fortare än  någonsin förr. Konkurrensfördelen för dig som student, och för Sverige som land, är att vi förmår ställa om snabbare och smartare än de vi konkurrerar  med. Därför behövs bredd. Det  livslånga lärandet kommer bli väldigt viktigt.

Blir du Sveriges nästa statsminister?

– Absolut. Det råder ingen som helst tvekan om att jag blir nästa statsminister. Borgligheten har gjort sitt experiment med historiska skattesänkningar. Arbetslösheten är högre än när de tog makten,  bostadsbristen är total och infrastrukturen är eftersatt. Det visade sig att stora skattesänkningar inte var vägen framåt för Sverige.

Vi hoppar av när tuben stannar på universitetets station. Det är dags för Håkan att åka vidare och fortsätta arbetsdagen. Om bara ett par timmar  kommer Aftonbladet släppa nyheten om hans  bidragsmiss för dubbelt boende. Snart kommer alla de stora medierna vara på Håkan som en hök från alla håll. Men det vet varken han eller jag något om just där och då. Kanske hade hans svar på min sista fråga varit någorlunda mindre självsäkert om den ställts ett dygn senare? Håkan Juholt lär behöva all sin övertygelse och energi för att förverkliga sitt mål, att bli Sveriges nästa statsminister.

Fakta: Håkan Juholt

Ålder: 49 år
Bor: Oskarshamn och Västertorp
Gör: Partiordförande för Socialdemokraterna.
Förebild: Ingvar Karlsson  politiskt, men förebilder är de som i vardagen står upp för mänskliga rättigheter. Mina två söner som båda två, helt självmant, arbetade för att motverka mobbing i skolan.
Hjärtefråga: Allas rätt till frihet, inte bara de som har råd att betala för den.
Kör: Saab 9-5
Äter helst: Nordafrikanskt. Just nu har jag även en överkonsumtion av sambal oelek.
Dricker helst: Kolsyrat vatten. Jag dricker också rött vin (Zinfandel) och rökig whisky.
Livet om tio år: Samma sak, fast tio år äldre. Då är jag också statsminister såklart.

Fråga SYV