Max startade skola – i paintball

Foto: Press

Med en naprapatutbildning i bagaget har Max Lundqvist utvecklat produkter och startat en skola. Här berättar han om hur du kan förverkliga din dröm.

När Max Lundqvist var liten grabb kollade han på filmen ”Rambo – First Blood” tillsammans med sin fyra år äldre brorsa Alex. De båda killarna blev så inspirerade att de från den dagen var ute i skogarna och sprang och byggde fällor.

– Det var så det började. 1991, när paintball legaliserades i Sverige, drog brorsan och köpte oss varsitt paintballgevär. Första gången vi spelade i trädgården var sjukt häftig, jakten, att övervinna den andra, att vinna spelet, det var det som var så extremt spännande. Jag och brorsan var precis som lejonungar, vi förberedde varandra för det stora livet på savannen, berättar Max.

De fastnade totalt för sporten. Efter ett par år började de tävla i Europa. Då var sporten fortfarande ung och under utveckling.

– Det var väldigt tufft i början, det fanns inte några sponsorer, och vi fick själva spara ihop till alla kostnader. En Europatävling gick loss på minst 5 000 kronor, vilket var väldigt mycket pengar för mig som 19-åring.

Men Max prioriterade. Han spenderade aldrig sina pengar i baren, som polarna, utan sparade varenda krona han lade beslag på.

– Det var ju så otroligt kul med paintball. Jag kommer ihåg när vi först blev sponsrade och fick gratis paintballkulor, det var fantastiskt. Vi spelade då i Sveriges bästa lag ”Stockholm Joy Division”.

Spelade i USA:s högsta liga

Men 1997 flyttade brorsan Alex till New York och lade av med paintballen. Max fortsatte och blev bara bättre och bättre, han fick mer sponsring och började även få gratis gevär. Ett av dem skickade han över till brorsan i New York.

– Då blev han så sugen att han började spela lite igen. Det slutade med att jag tog sabbatsår från min naprapatutbildning och åkte över ett år för att lira och bo med honom i New York istället.

Det blev ett stort steg i karriären för Max. En dag, när de skulle tävla, kom Max stora genombrott som av en slump.

– När jag kom till träningen innan tävlingen så hade en kille från New York Extremes pro-lag tvingats lämna återbud. Tack vare att de sett mig spela i Europa tidigare undrade de om jag ville ta hans plats i pro-laget. Det var inte något att fundera på, bara att köra. Jag fick en plats i laget, blev helsponsrad, fick flygresor till alla tävlingar och all utrustning jag kunde tänka mig gratis. Efter ett tag kom även brorsan över till laget, och då var vi de enda européerna som lirade i USA:s högsta liga.

"Hjärnskakningarna sjönk drastiskt"

Bröderna fortsatte spela med New York Extreme ett par år, och samtidigt startade de upp två egna klädmärken som nischade in sig på paintballkläder. Märkena hette ”We kill suckers” och ”Bunkerking”, och blev snabbt populära.

– Vi startade dem egentligen bara för att det var roligt. Men de blev populära, framför allt ett speciellt pannband som var vadderat, en egen uppfinning som gjorde att hjärnskakningarna sjönk drastiskt inom sporten. Innan dess var det lätt att få hjärnskakning om man träffades av en kula i huvudet.

De lyckades få in pannbandet som mode i paintballvärlden, och i dag lirar varenda spelare med ett av deras band runt huvudet.

Varför blev just du så bra?

– Jag tror att det har att göra med att jag sprang runt och var helt vild när jag var liten. Att jag skejtade mycket under uppväxten, flera timmar varje dag, bidrog också en hel del. Jag har envisheten och uthålligheten därifrån. Jag kunde stå och nöta ett trick 200 gånger innan jag klarade det, och lärde mig att aldrig ge upp.

När Max hade bott och lirat i USA i fyra år hörde hans gamla paintballtränare från Sverige av sig.

– Han berättade att de skulle få en ny fin träningslokal på Liljeholmen i Stockholm, och undrade om jag inte ville komma hem och träna min gamla klubb. Han fixade en fantastisk bra sponsordeal åt mig så jag kunde leva paintballivet hemma i Sverige.

Tack vare sin naprapatutbildning som Max samtidigt hade slutfört, började han tänka mer analytiskt kring sporten och de skador den medför. Samtidigt fick Max gästspela i Rysslands bästa lag, och där upptäckte han hur annorlunda de såg på sporten och träning. Det blev starten på nästa steg i karriären.

– Jag drog igång en paintballskola, samtidigt som jag tränade det svenska laget. De blev mina försökskaniner och jag försökte hitta bra sätt att vidareutveckla teknikerna. Oftast blev det bättre, och det var första gången i paintballens histora där någon faktiskt bröt ner sporten i mindre delar och förbättrade den. Jag startade paintballskolan ”One with the gun”, och den blev väldigt uppmärksammad inom sporten.

"Följa sitt hjärta tror jag är rätta vägen"

Bland annat var det en amerikansk paintballtidning som fick nys om skolan och bjöd över Max till Los Angeles för inspelning av en tränings-dvd för paintballspelare.

– Det var otroligt bra reklam och efter artikeln fick jag flyga runt i hela världen och lära ut. Under en resa till Berlin för ett och ett halvt år sedan mötte jag en amerikan som heter Damien Riley. Vi snackade lite, och efter ett par veckor bjöd han ner mig till Berlin igen för ett reportage med en tidning.

Under den resan började Damien och Max diskutera en produkt som Max börjat utveckla för att förbättra tiden för omladdning av gevären under match. Damien tände på idén och hade redan kontakter för produktion i Kina, så de började tillsammans utveckla produkten.

– Nio månader senare var den klar och började säljas. Tack vare mina kontakter fick vi in produkten till distributörer. Ett år senare hade vi sålt 13 000 enheter av produkten med bra marginal. Då bestämde vi oss för att satsa, och det är det jag gör nu. Utvecklar paintballprodukter och förbättrar utrustningen.

Paintball känns som en väldigt otrygg karriärväg att gå…

– Jag får väl tacka morsan och farsan för att de alltid supportat mig och inte försökt peka ut riktningar som de tycker att jag borde ta. De har gett mig kärlek och stöd så att jag blivit trygg i mig själv. Jag har valt världens minst trygga väg att gå, men så här i efterhand har jag märkt att den så kallade tryggheten inte är det som leder till hundraprocentig lycka. Det låter som världens största klyscha, men att följa sitt hjärta tror jag är rätta vägen.

Foto: Press

Fakta: Max ”The Prince of Sweden” Lundqvist

Ålder: 35 år.
Gör: Egenföretagare inom paintball.
Bor: Stockholm.
Familj: Fästmö och halvtidshundägare.
Äter helst: Sushi.
Dricker helst: Kaffe.
Ser på TV: ”Breaking Bad”. 
Läser: Inspirationsböcker och böcker om att förbättra kreativiteten.
Drivkraft: Envishet.
Planer efter karriären: Att driva företag och handskas med utmaningarna som kommer av det.
Förebild: Magued Idris, min gamla lagkapten och största mentor.

Relaterat:

Fråga SYV