Trycket på högskoleplatser är högre än någonsin. Men nästan 30 procent hoppar av sin utbildning redan under första terminen vilket kostar lärosätet, samhället och studenten stora pengar.
– Avhopp är problematiskt på många olika sätt. Lärosätet får inte sina pengar för utbildningsplatsen, samhället förlorar på att utbilda en individ som inte kommer jobba inom området och studenten förlorar privatekonomiskt eftersom man har tagit studiemedel, säger Staffan Andersson, universitetslektor i fysik vid Uppsala universitet som har forskat på avhopp.
Flest avhopp från fristående kurser
De allra flesta avhopp sker det första året på högskolan. Av samtliga högskolenybörjare höstterminen 2011 fanns endast 71 procent kvar som registrerade i högskolan vårterminen 2012. Avhoppen är störst bland de som läser fristående kurser, och större bland de som läser generella program än bland dem som läser program som leder till yrkesexamen.
Tittar man på examensfrekvensen, det vill säga hur stor del av studenterna på program som tar ut sin examen, varierar siffrorna mycket. Sämst på att ta ut examen är studenter på högskoleingenjör- och civilingenjörsprogram, där färre än hälften tar ut sin examen.
Många byter inriktning
En rapport från Universitetskanslersämbetet visar att den främsta orsaken till studieavbrott är själva utbildningen, där ”fel inriktning för mig” är vanligast förekommande.
– Vi ser en ökad mobilitet mellan utbildningar, studenterna avbryter för att påbörja ett annat program. Det handlar om hur utbildningsbranschen ser ut, det finns så många utbildningar och är det något som inte fungerar på utbildningen är det lätt att byta program, säger Staffan Andersson, som har tittat främst på avhopp från ingenjörsprogram.
Birgitta Åkerman som är studie- och yrkesvägledare för biologiutbildningar på Stockholms universitet har märkt en tydlig trend de senaste åren när det gäller avhoppens orsak.
– Det är påfallande många som är trötta efter gymnasiet, där det är större press idag och större betygshets. Potentiella studenter frågar ”Hur svårt är det att komma in” när de borde fråga ”Hur svårt är det att komma igenom”, säger Birgitta Åkerman.
Studenternas tips: Ta sabbatsår
Apotekarprogrammet är det yrkesexamensprogram som har högst avhopp efter första terminen. Fredrika Ekborg, 23, Emel Ahmet, 24, Oskar Dixelius, 23 och Natalie Landén, 23 är inne på sitt tredje år på programmet vid Göteborgs universitet och känner alla att de har gjort rätt val. En av deras rekommendationer är att ta ett eller ett par sabbatsår efter gymnasiet innan man börjar plugga på högskolan, för att studiemotivationen ska komma tillbaka.
– Jag kände mig osäker efter gymnasiet men visste att jag ville studera någonting inom biologi och kemi och tog därför ett uppehåll. Under uppehållet provade jag på olika saker och sökte information om olika utbildningar. I dag känner jag att jag har gjort rätt val, säger Emel Ahmet.
Högskolorna jobbar på olika sätt för att förebygga avhopp. Enligt Patrik Aronsson, ordförande för Utbildningskommittén för Farmaci/Apotekarprogrammet vid Göteborgs universitet har de sett ett mönster att apotekarstudenterna som läser mycket kemi första terminen har svårt att se kopplingen mellan utbildningen och yrkesrollen. Det försöker man göra något åt.
– Vi har en introvecka där vi presenterar en tydlig bild av utbildningen och var den leder, vi planerar att lägga om utbildningen så att studenterna får en tidigare yrkeskontakt än idag och studievägledningen struktureras om så att de skall få mer tid med studenterna, säger Patrik Aronsson.
Flest och minst avhopp
- Bäst på att ta examen (procent av totalen)
Barnmorska: 94 procent.
Läkare: 90 procent.
Tandläkare: 89 procent.
Sämst på att ta examen
Högskoleingenjör: 41 procent.
Civilingenjör: 49 procent.
Receptarie: 67 procent. - Kvarvaro andra terminen
Högst kvarvaro
Psykoterapeut: 99 procent.
Läkare: 96 procent.
Tandläkare: 94 procent.
Lägst kvarvaro
Apotekare: 82 procent.
Receptarie: 84 procent.
Specialistsjuksköterska/Studie- och yrkesvägledare: 86 procent. - Orsaker till studieavbrott
45 procent angav utbildningen som huvudorsak, där de flesta angett ”utbildningen hade fel inriktning för mig” följt av ”jag uppnådde inte det studieresultat jag hoppats på”.
29 procent angav sociala faktorer.
16 procent angav arbetsmarknadsrelaterade faktorer.
9 procent angav ekonomiska faktorer.
