Övre Åldersgräns Gymnasium.

19 jun 2013
Fråga:
Jag är en ung kille på 20 år fyllda. Jag har inte gått gymnasium pga OCD och Asperger. Jag började årskursen ht 2009 - vt 2010. När jag gick i grundskolan hade jag en bra närvaro och var skötsam i skolan. Jag var sällan sjuk eller sen till skolan. Hade väldigt bra betyg, och var på väg att höja några betyg. Men jag var dagligen mobbad pga. min höga intelligens och utseende. När jag gick i 8an tog jag konfirmation i Svenska kyrkan. Dock har jag aldrig varit särskilt kristen, utan tog den mest för tradition och nyfikenhet över den bibliska läran. Det var bra och jag var nöjd över att ha tagit den. Men detta visade sig vara en dålig sak idag. Eftersom när jag gick i 9an, så fick jag ett papper hemskickat via post. I detta papper stod det att jag hade fått möjligheten att åka på en konfirmandresa till Berlin. Jag trodde det skulle bli kul. Men efter en stunds läsande hittade jag ett litet bifogande papper, om att vi som skulle med på resan skulle också göra ett studiebesök på Saxenhausen, (koncentrationsläger). Jag tvekade först, men efter många om och men. Så lyckades min mamma övertala mig att det skulle bli en rolig resa med god mat.  Det gick några veckor och en morgon kom den dagen vi skulle åka iväg. Jag åkte till kyrkan och steg in i den lilla minibussen. Här gjorde jag mitt hittills största misstag, ett misstag jag sen skulle glömma. Andra dagen i Berlin skulle vi besöka lägret. Vi var där ungefär 2h, när jag gick därifrån och satte mig i bilen kände jag inget ting. Det var som en helt vanlig dag. Senare på kvällen kom smällen, jag fick panikångest. Tårarna bara rann ner för mina kinder. Jag hade drabbats av OCD. Men det visste jag inte då. Jag kan t.o.m. säga att jag inte visste vad OCD va alls. När jag kom hem till min hemby klarade jag inte att gå med skorna fram till vår huvudentré. Jag tog av mig mina skor trots att det var snö, kväll och kallt. Sen dess var inte mitt liv som vanligt. Varje gång jag var i skolan hade jag ångest. Inte den sortens ångest man har för att bli mobbad, för det hade jag blivit sen jag gick i 1an, utan mer av panikångest. Detta försökte jag rida igenom och skulle fortsatt som vanligt. Jag slutade ht till jullovet. Men när jag kom tillbaks efter lovet hade ångesten eskalerat, nu klarade jag knappt att vara med på lektionerna. Ändå försökte jag vara med, jag kunde dock inte fokusera på lektionerna. Och mina betyg blev sämre och sämre, eftersom jag kunde inte göra något i skolan på lektionerna. Det gick så långt att jag ansökte att få byta skola. Men det avslådes. Jag började då strejka genom att inte gå till skolan. Tillsist så slutade det med att jag fick börja på den skolan. Där levde jag bra, och varje dag de två månaderna var underbara. Men sommarlovet kom och med det kom ångesten hem, genom att jag inte hade något annat att koncentrera mig på. Hösten kom och med den kom gymnasiet starten. Jag mådde då lite sämre pga att man blandar skolor i klasserna. Jag lyckades ändå fokusera på lektionerna igen. Jag gjorde läxorna och trivdes bra i klassen. Alla i min klass började tycka om mig, jag har alltid varit som folk säger charmig. Men en dag utan att det hade hänt något blev jag nerkallad till rektorn, hon sa att hon inte kunde låta mig gå kvar pga mitt Aspergersyndrom. Jag tänkte inte mer på det. När jag kom hem sa mamma att jag inte fick gå till skolan mer enligt rektorn. Jag blev väldigt ledsen. Jag fick mer och mer ångest för varje skolfridag som gick. Jag hade då så mycket ångest att jag inte kunde bo hemma, och blev pga det skickad till behandlingshem. Jag flyttades runt några år pga stängningar av hemmen eller andra orsaker,som bland annat att ångesten blev för stor iden staden. 2012 flyttade jag till Stockholm. Jag valde då att söka in via reservval till några gymnasier skolar i Stockholm. Jag kom in på en, men där blev jag återigen mobbad. De utnyttjade mig också genom min fobi och tvingade mig att göra deras läxor. Så jag valde att sluta där. Nu har jag blivit frisk och friskförklarad från min OCD. Men jag var nu förgammal för gymnasiet. Efter det har jag haft dödsångest, för studenten var det enda som jag hoppades sen 1an. Så nu mår jag dåligt och går och lägger mig med droppande, fuktiga ögon varje natt. Så nu till min fråga, kan man få dispens på att gå gymnasium Asperger anpassat program om man som jag har råkat ut för så mycket? Snälla svara så snabbt som möjligt, Mvh Jean Philippe N. Coeurlion  

Svar: