Kontakter – vägen från studier till jobb

En utbildning är inte alltid en garanti för jobb. Ofta behöver du ett väl utvecklat kontaktnät. Rekryteringskonsulten ger sina bästa tips. Jonna blev trummis i rockbandet Glasvegas.

Alla utbildningar leder inte direkt till jobb. Och i de branscher där du är eftertraktad kanske du vill få in en fot på just en viss arbetsplats. Oavsett om du läst idéhistoria, medicin, pedagogik eller systemutveckling så kan ett stort kontaktnät vara nyckeln till ditt framtida drömjobb.

Enligt Lena Silén, som har jobbat som rekryteringskonsult i 10 år, kan kontakter och nätverk vara ett bra sätt att komma till det första steget och att nå chefen på ett företag.

– Men nätverk är inte avgörande för att bli aktuell på en befattning. Kompetens, bakgrund och personlighet borde vara avgörande. Jag tycker det är att bagatellisera vikten av hur man bedömer en persons lämplighet för ett jobb om man tror att många och bra kontakter automatiskt  leder till jobb, säger Lena.

Hon betonar att rätt person ska jobba på rätt plats. Efter den första kontakten måste du bevisa dig.

– Det är alltid bra att knyta kontaktnät oavsett om det leder till jobb. Vårda dina kontakter. Men ha inte övertro.

Arbetsgivaren kan göra det för lätt för sig och ge jobb åt sin fru, dotter eller kompis, säger Lena. Bäst är att aktivt söka efter eller annonsera ut jobb så att de kvalificerade kan söka. Bara då kan arbetsgivaren jämföra kandidater med varandra.

Hur skaffar jag bra kontakter och nätverk?

– Var öppen när du träffar nya människor. Jag tror att många människor växer upp med att nätverka, man börjar redan på dagis.

Enligt Lena kan du bli förvånad om du sätter dig ner och listar namn i ditt nätverk som skulle kunna hjälpa dig. Listan blir ganska lång.

– Det är bra att gå på jobbmässor och att skicka spontanansökningar. Fråga dig ”Vem känner jag i den branschen?”. Det kan vara en förälders bekant eller bekantas bekanta.

Andra möjligheter är att gå på mingel – men var inte för desperat, då kan man göra mer skada än nytta. Var inte för pushig. Lena tipsar också om att gå på afterwork och ha med ett CV i väskan. Eller be om visitkort och fråga ”Vem förutom dig kan jag höra av mig till?”

– Mycket tror jag grundar sig i studietiden. Många kontakter startas där och de håller livet ut.

I höstas var Jonna rockmusikerstudent i Piteå. Idag är hon trummis i Glasvegas. Rätt kontakter kan förändra livet totalt på bara ett par veckor.

1993: Såg cool trummis på tv. När Jonna var sex år såg hon en cool kille på tv som spelade trummor.

– Jag tänkte ”vad coolt, det vill jag också göra”, säger Jonna.

Hon sa det till sin pappa och han la det på minnet.

1994: Tjatades in på kommunala musikskolan. En dag sa Jonnas pappa att hon skulle få ett par nya skor och de åkte in till Luleå för att shoppa.

– Men istället körde vi till en källare i Luleå. Där stod ett trumset som var till salu. Jag sken upp och pappa frågade om jag ville ha det. Det ville jag, säger Jonna.

Hennes pappa tjatade in henne på den kommunala musikskolan och hon fick börja med trumlektioner, trots att man egentligen var tvungen att gå i fyran för att vara med, och Jonna gick bara i ettan.

2007: Intagen på Rockmusikerlinjen. Jonna övade aldrig på sina trumläxor utan gick bara på lektionerna för att det var kul. Hon skulle ju ändå inte jobba med det. Men efter gymnasiet började hon på en folkhögskola med pop- och rockinriktning.

– Inför varje antagning garderade jag mig och tänkte att det inte gör något om jag inte kommer in, då skulle jag få jobba med något annat, säger Jonna.

Men Jonna kom in, och 2008 började hon på Rockmusikerlinjen vid Piteå Musikhögskola.

November 2010: Skickade dvd:er till Glasvegas. Under sista året på musikhögskolan fick Jonna en anställning som trummis i Orups musikal ”Snövit”. Samtidigt träffade hon producenten Andreas Dahlbäck som tipsade Jonna om att rockbandet Glasvegas behövde en ny trummis. Han tyckte Jonna skulle skynda sig och söka.

– Jag visste inte ens vilka Glasvegas var men jag kollade upp dem och gillade det direkt. Jag använde min telefon för att filma mig när jag spelade trummor till en av deras låtar, sedan skickade jag det till skivbolaget.

Hösten 2010: Förstod inte skotskan. Jonna fick sedan träffa bandet i London. De hade fått en bra feeling av den svenska trummisens inspelning och ville se om kemin funkade.

– Jag var sjukt nervös och försökt träna mig på att förstå den skotska dialekten på Youtube innan jag åkte, men jag fattade ingenting utan nickade och log mest.

Men mötet gick bra. Några dagar senare fick hon ett samtal från bandets manager som frågade om hon ville bli medlem i bandet.

Hösten 2010: Flyttade till Glasgow. En vecka senare flyttade Jonna till Glasgow och resten av bandet. Då hade det gått mindre än en månad sedan det första samtalet från producenten.

– När jag berättade för min mamma om att jag skulle bli deras trummis sa hon att för henne spelade det ingen roll om jag skulle jobba med ”Snövit” eller Glasvegas, både och var lika stort för henne.

April 2011: Lever rockstjärneliv på hotell. Sedan november bor Jonna på ett hotell i Glasgow. Där repar hon med bandet mellan spelningarna runt om i Europa. Hotellfrukostarna och all sponsring är några av fördelarna med att vara rockmusiker.

– Jag lever mitt i en sorts dröm nu, men ändå känns det inte konstigt. Jag känner ju grabbarna och vi spelar musik ihop. Det är jättekul.

Ålder: 24 år

Utbildning: Rockmusikerlinjen på Piteå Musikhögskola.

Bor: I Glasgow men kommer från Boden.

Tjänar: Jag får en månadslön, men jag tjänade mer på musikalen ”Snövit” på Norrbottensteatern än vad jag gör nu…

Aktuell: Glasvegas spelar på ”Where the Action is” den 28 juni i Göteborg.