Skapelse, ekologi och människa i kristen teologi

Att samtidens ekologiska problem också har idémässiga rötter är uppenbart. Men vilka är dessa rötter och hur har de påverkat synen på människan och hennes plats i naturen? Inom delar av ekokritisk teoribildning framställs inte minst teologiska uppfattningar som avgörande för den antropocentrism som ofta kännetecknat västerlandets moraliska föreställningsförmåga att människan skulle ha en gudagiven särställning eller mandat att härska över alla andra varelser. I kursen tas den här typen av tankegods upp till kritisk bearbetning. Genom läsning och diskussion av centrala texter, både historiska och samtida, fördjupas förståelsen av de teologiska, filosofiska och ideologiska system som formar vår syn på oss själva och vår plats i skapelsen. Kursen tillhandahåller en uppsättning teoretiska redskap för att studera relationen mellan religiös tro och miljöfrågor och ger därmed en god grund för att delta i vår tids mest angelägna diskussion.