Historia som samhällsterapi och traumabearbetning

Kursen rör sig i ett tvärvetenskapligt gränsland mellan historia, socialpsykologi, sociologi, antropologi och rättsvetenskap. I kursen behandlas avindustrialisering, globalisering, migration och andra genomgripande förändringar som präglat det sena 1900- och tidiga 2000-talet. Likaså har väpnade konflikter - numera i vår omedelbara närhet - omkullkastat rådande internationella säkerhetsdoktriner. När hävdvunna livsmönster upplöses inträder lätt förvirring, frustration och krisupplevelser. Dylika erfarenheter löper alltid risken att förnekas, trängas undan eller på andra sätt hanteras högst destruktivt. Oförlösta kriser kan på så vis föras vidare i generationer där historien tenderar att upprepas med nya utbrott av hat, våld eller identitetsupplösning. Under senare år har frågan om historievetenskapens praktiska användning, så kallad tillämpad historia fått stort genomslag inom forskning och offentlig debatt. Kursen belyser i vad mån historia kan fungera som ett instrument för bearbetning av kollektiva trauman och i förlängningen utgöra en form av samhällsterapi. Vidare diskuterar vi historieämnets moraliska implikationer. Är etiska ställningstaganden om rätt och fel, skuld och ansvar förenliga med vetenskapliga ideal om opartisk kunskapsinhämtning? I vidare mening berörs även frågor kring gemensamma berättelser, minnesproduktion och ideologi. En rad olika exempel ges på hur man hanterat - eller underlåtit att hantera - problematiska historiska tolkningskonflikter, såsom Sydafrika efter apartheid, Spanien efter Franco, det postkommunistiska Östeuropa eller erfarenheter av latinamerikanska militärdiktaturer. Även frågan om det västerländska samhällets ekonomiska strukturomvandling och dess konsekvenser i form av social marginalisering, populistiska strömningar och förändrade könsroller tas upp.