Historia som samhällsterapi och traumabearbetning

Den ryska invasionen av Ukraina vintern 2022 är en händelse som kommit att dominera nyhetsrapportering och samhällsdebatt sedan dess. Mer långsiktiga ekonomiska och politiska konsekvenser av invasionen är ännu för tidigt att uttala sig om. Svåra psykologiska och sociala trauman, sannolikt i flera generationer framöver, lär dock bli ett ofrånkomligt arv. Vilka paralleller i europeisk historia finns att relatera till? Föreliggande kurs syftar bland annat till att förstå och förklara mekanismer bakom fenomen som mellanstatliga konflikter, inbördeskrig och folkmord, men ännu mer att diskutera hur sådana erfarenheter kan bearbetas. År 2003 inrättade den svenska regeringen en särskild myndighet som kom att betecknas "Forum för levande historia". Det ursprungliga syftet var att sprida kunskap om omständigheter kring Förintelsen. Senare har även andra folkmord hamnat i blickpunkten. Här har en uttalat normativ målsättning funnits samt en strävan efter att stärka tolerans, mångfald och demokrati genom att i någon mening lära av det förgångna. Vår kurs går ett steg längre, fokuserar som sagt mer på själva bearbetningsprocessen, vilket kan liknas vid ett slags samhällsterapi. Då Förintelsen får betraktas som ett sedan länge högprioriterat analysobjekt går inte kursen in på den närmare, om än att minnet av den i efterkrigstidens Tyskland berörs. Tyngdpunkten ligger istället på vissa andra, ännu till stora delar obearbetade trauman. Finland efter inbördeskriget 1918, Bosnien efter 1990-talets Balkankrig, Sydafrika efter apartheid samt Spanien efter Franco är några fall som tas upp. I vidare mening berörs även frågor om kollektiv minnesproduktion, ideologi och identitet, allt med tydliga referenser till det som nu sker i Ukraina.