Kris och omdöme

Vi lever idag i en tid som kan beskrivas som överbelastad av kriser: humanitära kriser, hälsokriser, miljökriser, finanskriser, till och med epistemiska kriser (såsom till exempel ekokammare).

Den ständiga strömmen av katastrofer (orkaner, översvämningar, torka, skogsbränder) som vi har bevittnat, speciellt under de senaste årtiondena, har fått vissa att fråga sig om framgångsrikt arbete för att begränsa klimatförändringar är förenligt med demokratiska beslutsprocesser. För att citera en underrubrik till en artikel i tidskriften Foreign Policy: "Elected officials work through compromise, but a warming planet waits for no one".

Filosofer som Hannah Arendt och Ortega y Gasset har betonat att skillnaden mellan en kris och en katastrof är just att den senare är en konsekvens av att man inte hanterar den förra på ett adekvat sätt.

Det antika grekiska verbet krinein betyder "att bedöma och fatta ett beslut". Substantivet krisis betyder "bedömning" eller "beslut". Det som gör en kris kritisk är alltså inte att den kräver omedelbara åtgärder, utan att den först och främst kräver ett beslut som bygger på grundliga överväganden inför stora faror och betydande ovisshet. Om det inte finns tid för eftertanke och kritisk diskussion, kommer inte något val som görs att, strikt talat, vara en "bedömning", utan bara en respons eller en reaktion. På den här kursen kommer vi att undersöka sambandet mellan trängande predikament, förmågan till djupgående reflektion och villkoren för beslutsfattande på goda grunder i en situation när såväl handling som passivitet har potentiellt omvälvande och oåterkalleliga återverkningar.