Kris och omdöme

Vi lever idag i en tid som kan beskrivas som överbelastad av kriser: humanitära kriser, hälsokriser, miljökriser, finanskriser, till och med epistemiska kriser (såsom till exempel ekokammare).

Den ständiga strömmen av katastrofer (orkaner, översvämningar, torka, skogsbränder) som vi har bevittnat, speciellt under de senaste årtiondena, har fått vissa att fråga sig om framgångsrikt arbete för att begränsa klimatförändringar är förenligt med demokratiska beslutsprocesser. För att citera en underrubrik till en artikel i tidskriften Foreign Policy: "Elected officials work through compromise, but a warming planet waits for no one".

Filosofer som Hannah Arendt och Ortega y Gasset har betonat att skillnaden mellan en kris och en katastrof är just att den senare är en konsekvens av att man inte hanterar den förra på ett adekvat sätt.

Det antika grekiska verbet "krinein" betyder "att bedöma eller att fatta ett beslut". Substantivet "krisis" betyder "bedömning" eller "beslut". Det som gör en kris "kritisk" är alltså inte att den kräver en omedelbar respons, utan snarare att den medför att ett beslut fattas även när det råder betydande ovisshet. På den här kursen kommer vi att undersöka omdömets karaktär i sammanhang där såväl handlande som icke-handlande har potentiellt omvälvande och oåterkalleliga återverkningar. De valda texterna ger breda historiska perspektiv på kursens teman där kunskapsteoretisk utforskning utgår från analyser av kulturella förutsättningar, vetenskapens utveckling och inte minst politiska skeenden för att undersöka krisers anatomi.