Hon är albumaktuell med ”Satan i gatan”, och även nybliven mamma. De vanliga dagarna blir allt färre för Veronica Maggio. AllaStudier träffade henne och pratade om dåligt självförtroende, om explosiv kärlek och om konsten att göra karriär.
Vi möter Veronica Maggio i en fotostudio i Stockholm. På barpallen får hon eyeliner målad, fotografer knäpper bilder, i famnen sitter sonen Bosse, sex månader, och jollrar samtidigt som mamma Veronicas mobil ringer.
– Jag är så sjukt multitaskad just nu, skrattar hon.
Det hade kunnat vara kaos. Men Veronica utstrålar ett beundransvärt lugn. Trots att hon har gjort många hits, fått en grammis, och singeln ”Jag kommer” redan sålt platinum, är det en ödmjuk artist vi möter.
– Allt hänger på om någon vill lyssna. Jag har hela tiden en känsla av att jag lever på lånad tid, att vara musiker blir aldrig slentrian. Jag är tacksam för varje år jag får fortsätta.
När en havererad kärleksaffär och en magisk utekväll möts på Maggios nya skiva, då träffas känslorna. I april släppte hon sitt tredje album och nu väntar en omfattande turné. Hade hon räknat med det här när hon som barn gick i musikklass?
– Det var det här jag hade i kikaren. Men i vuxen ålder ville jag bli journalist istället. Efter att ha skickat tusen demos kände jag att jag måste vidare och att jag inte längre kunde bo i en skokartong. Jag ville ha en utbildning och har alltid älskat hela grejen med att skriva, att fylla vitt papper med känsla.
Så Veronica började mediestudier vid Stockholms universitet.
– Det var kul att plugga men det var under en period då jag aldrig fullföljde saker. Jag var inte direkt bäst i klassen.
Då mötte hon producenten Stefan Gräslund och musikkarriären tog fart när hon kontaktades av Universal Music. Hennes första singel ”Dumpa mig” från debutalbumet Vatten och bröd 2006 gjorde succé.
Vilket är ditt bästa val?
– Karriärmässigt är det att jag började med låtar på svenska. Jag höll länge på och harvade runt på engelska, men nu tycker jag det känns lite förljuget. På svenska är det lättare att beskriva sin vardag.
Mest stolt är hon över att hon tog mod till sig och började skriva själv på andra skivan.
– Jag fick en självförtroendeknäck när jag inte hade egna texter på första skivan. Jag tänkte att det var jag som var dålig på att skriva. Men sen övertygade Oskar (reds. Anmn Linnros, dåvarande pojkvän) mig. Han sa ”Du har det och du är musikalisk. Det är bara att skriva!”.
På ”Satan i gatan”, producerad av Christian Walz, har hon skrivit alla texterna själv, vissa ihop med Markus Krunegård. De sårbara raderna är baserade på egna erfarenheter.
– Ja så är det alltid, jag har svårt att ljuga ihop saker.
Så, vad handlar din hit ”Jag kommer” om?
– Om att vara på väg till den man är kär i, den explosiva kärlekskänslan. Jag gillar dubbeltydigheten. Den handlar om att vakna upp och fatta att man verkligen vill ha den personen. Det blir så lökigt att skriva om kärlek om inte ett brustet hjärta finns med. ”Jag kommer” är ett försök att göra det utan att det blir töntigt. Men det finns en energi i olycklig kärlek som jag dras till.
Ser du musiken som ditt jobb?
– När jag har väldigt roligt och är med och skapar något känns det inte som ett jobb. Det kanske låter klyschigt? Det bästa är att man aldrig tröttnar. Den introverta tiden i studion är en stor motsats till turnén.
Har du jobbat med något annat?
– Jag har jobbat mycket som servitris. Min bror hade restaurang i Uppsala där jag började när jag var 14 år.
Redan som tonåring var hon otålig och ville vara i rörelse. Som 17-åring bar det av till Österrike.
– Jag var aupair men blev utslängd. Familjen var så strikt, jag var deras lilla slav.
Lediga dagar var hon tvungen att vara hemma senast elva, mer lockande var dock att följa med de äldre vännerna ut.
– Jag upptäckte att man kunde gå in genom garaget. Så jag gick och lade mig och gick sen ut den vägen, ler hon.
När är du lycklig?
– Dels när jag kommit på en skitbra låtidé och har hopp om att det ska bli den bästa låt jag någonsin gjort och dels när jag har ögonblick på scenen då publiken är helt inne i musiken och jag inte längre tänker.
Det och nya idéer är det som driver henne.
– Att hela tiden ha något jag vill göra och se resultat. Jag kan undvika saker tills de verkligen måste göras men när något är roligt är jag effektiv och har mycket självdisciplin.
Vad vill du göra härnäst?
– Jag är peppad på att göra symfoniorkesterspelningar våren 2012. Jag älskar stråkar. Jag har gjort det en gång och det var så jäkla mäktigt. Det blir vad jag gör härnäst helt enkelt.
Veronica Maggios karriärtips
- Ge dig aldrig in i något bara för att tjäna pengar. Man måste alltid ha ett genuint intresse, annars kan man inte mäta sig med andra. Jag har aldrig tänkt att jag ska tjäna pengar, då orkar man hålla på även när det inte går bra.
- Omge dig med människor som är positiva. Det ger dig drivkraft. När man är med folk som vill någonstans hjälper man varandra att klättra.
- Jag tror på att göra alla jobb, stora som små, med samma kvalitetssäkring. Leverera bara saker du är stolt över. Det lönar sig i längden. Sverige är litet, ju fler människor man möter desto större chans att de i sin tur möter varandra och folk pratar.
Utbildningar inom musik
Relaterat:
Han lär oss skriva poptexter i vår
Bob Dylan blir universitetsämne
Andreas Carlsson startar musikskola
Moa Quist / AllaStudier.se