Individens meningsskapande i utmanande existentiella livssituationer

I pedagogisk och samhällsvetenskaplig forskning utgör ofta meningsbegreppet ett kunskapsteoretiskt centralt begrepp då forskningen syftar till att beskriva mänskliga företeelser utifrån mening och mänskligt meningsskapande. I den här kursen kommer mänskligt meningsskapande att belysas och diskuteras i förhållande till utmanande existentiella livssituationer såsom det späda barnets hjälplöshet, livskriser i form av allvarliga sjukdomar och att stå inför livets obönhörliga slut. Utmärkande för dessa utmanande existentiella livssituationer är hjälplöshet och utsatthet. Människan föds till total hjälplöshet och beroende; hon är en ofärdig biologisk och social varelse. Vad är villkoren för att hon ska kunna utveckla en existens som upplevs som meningsfull och utvecklande? I och med vuxenblivande fyller människan sin verksamhet och aktivitet med projekt att realisera. Livskriser i form av fysiska och psykiska sjukdomar kan kasta in människan i en situation där sådana projekt i livet kan vara svåra eller omöjliga att realisera. Vilka eventuella möjligheter finns att i sådana kristillstånd förstå det som drabbar en och att kunna uppleva existensen som meningsfull? Människan står ensam inför dödens obeveklighet. Inför den ska hon inte bara förhålla sig som till ett slut utan som till livets fullbordan. Hur har hon förvaltat livet och kan hon göra livets slutskede till något meningsfullt och kanske t o m till något glädjerikt?